Skogabos Yashin kom till världen den 2 mars 2008 hos kennel skogabos, tre hannar och en tik såg dagens ljus. Min väninna Ulla funderade var intresserad av tiken och nu var det ju bara en tik i kullen. Jag var så sugen men min arbetssituation var inte sådan att det var lämpligt med en valp vid den tidpunkten. Men som jag hade funderat. När Skogabos Tara korades med fantastiska poäng stod jag bredvid och grät. Marianne Skoglund klappade mig på axeln och sa med ett pillimarigt leende att "det är bara att börja planera!". Och funderade gjorde jag och kom så småningom fram till att det inte skulle fungera. Sista helgen i januari åkte jag till en väninna i Växjö och hälsade på. Jag hade då bestämt mig att för att inte "ta en valp" då jag inte kunde se hur det hela skulle gå ihop. Då ringer Ulla och sa att hon hade bestämt sig..de skulle ta tiken och hon skulle hete Yazza. Herregud så avis jag blev. Tiden gick och Ulla kom upp till Falun och hälsade på. Tillsammans åkte vi till Marianne i Koppslahyttan och tittade på de små liven. Yazza utmärkte sig redan och fick smeknamnet krokodilen. "Hugg tag och vägra släpp", var hennes motto vilket passar bra då hon är ämnad till väktarhund såsom familjens övriga två schäfrar. Se länken till Ullas hemsida under rubriken länkar. Alla valpar var mörka och hade ärvt Taras ljuvligt kopparröda färg. En hanne var lite ljusare och han var störst. En av de andra hannarna kom Marianne tillbaka till med orden "titta på den bakdelen!". Efter några timmars krälande på golvet for Ulla hem till Uppsala och jag satte mig bakom ratten för att köra hem till Falun. Då kom tårarna. Herregud vad jag tjöt. Som en barnunge "jag vill ha!!!" Vilken smärta det var att inse att jag inte hade möjlighet just då. Jag hade letat och längtat så länge. Något år tidigare hade jag hittat en tik som var mentalt bra och utseendemässigt i min smak. Hon var ett par år och jag såg fram emot att böjra träna och tävla men tyvärr fick jag ta bort henne då det visade sig att en höft var illa däran och hon hade det för besvärligt. Det kom som en chock och jag blev såväl hundlös som hobbylös. Nu fanns en lite parvel "som det stod mitt namn på" och käre tid vad jag grät och det var med stor sorg jag var tvungen att meddela Marianne att jag inte kunde ta en valp. Tiden gick och varje gång jag pratade med Ulla sa hon att Marianne hade Yashin kvar. "Han ska till Kim-Anette" var Mariannes kommentar fast Ulla sa att jag inte kunde och att jag inte vågade titta förbi för då hade jag grinat ihjäl mig. "Annars blir han kvar här", sa Marianne. Tiden gick och Yashin blev fem månader. Det var utställning på Gagnef-Floda BK och hela kullen skulle vara där. Jag erbjöd mig att ställa Yazza och visste att Yashin var där. Det var en underbart fin dag runt den 20 augusti och vi hann inte mer än dit förrän Marianne kom med Yashin. Han var ljuvlig. Hon sträckte mig kopplet och sa: "Här, det är lika bra du vänjer dig!", så gick hon. Där gick jag med Yashin, ställde Yazza och njöt i största allmänhet. Innan dagen avslutades kom Marianne fram och sa " Jag har svårt att träna Yashin och så men det har inte du. Kan vi inte ha ett samarbete? Du tränar/tävlar med honom och när du kan?", sa hon bakom pliriga ögon. Erbjudandet slog mig rätt i bröstet. Jag åkte hem och tänkte så det knakade. Jag förstod ju vart det skulle barka hän. Efter två veckor ringde jag till Marianne. "Kör till", sa jag. "Kan jag hämta honom till helgen?" lade jag till när det blev tyst i telefonen. Jag visste inte hur fort helgen skulle komma! Det var inga problem med att få med Yashin, han visste nog instinktivt att nu skulle det bli kuligheter och skogspromenader. "Jag har en plan" sa Marianne när jag skulle gå. Jag vände mig om. "Du har Yashin när du kan (läs så ofta du vill och kan) och veckorna om du jobbar är han hos mig. Så småningom är hos mig när du inte kan. Marianne visste att Yashin och jag var ämnade för varandra. Hon har fött upp hundar i över femtio år och förstod att vi skulle passa varandras personligheter. Allt gick utmärkt med Yashin. Som Marianne hade räknat ut blev det så att Yashin var hos mig all min lediga tid och visst är det konstigt hur tillvaron löser sig på de mest oväntade sätt ibland. Snart var det jul och mycket ledighet. Den 22 december hämtade jag Yashin och sedan dess har han varit hos mig på heltid. Tack vare Marianne och hennes beslutsamhet (och Siverts hjälpsamhet med promenader) har jag idag en helt underbar schäferkille och när jag tittar på honom liggande på golvet med alla fyra i vädret och jag inser att jag numera faktiskt har "min drömvovve" blir jag alldeles gråtfärdig och det har hänt att jag med ett förvånad hulkande säger"jag har en schäfer på golvet" varpå min omgivning (inklusive Yashin) tittar på mig med en blick som säger att de nu med säkerhet vet att jag inte är riktigt klok. Numera är han arton månader, friröntgad, uppflyttad i lydnadsklass 2 samt godkänd i apell. Jag har åter fått hund i mitt liv, en hobby och sen livsstil som jag trivs med. För att inte tala om din fläkspannkaka Marianne! Tack snälla du för att du gjorde detta möjligt!
Ulla, matte till syster Yazza
och Marianne Skoglund